MSKRoggan

Börjar bli dags att avveckla denna blogg som följts av oväntat många måste jag säga. Blir jobb i Västerås för mig framöver och mitt MSK engagemang blir givetvis sparsamt framöver.

Har hur som helst varit en kul blogg att skriva och min tid som drivande kraft i MSK kommer bli ett fint minne, mycket man kommer sakna den saken är klar. Måste nämna några ord om Kjell-Åke Åslund, lättsammare och mer positiv människa att jobba med lär inte jag träffa, den saken är klar!

Hoppas såklart att någon/några andra tar ett kliv framåt i föreningen vilket jag är övertygande kommer hända!
Sen hösten 99 till dags dato har jag lagt ned ett antal timmar inom föreningen som jag knappt vågar fantisera om, va några år där det upptog all fritid och givetvis gjorde jag de för att jag älskade det även om det blev väl mastigt under någon period.

Vilka är höjdpunkterna under dessa år då? Mmm svårt å sortera ut men de är absolut inte de ni tror, ni tänker givetvis på avancemangen i innebandyn, div 5 säsongen i femman när vi höll oss kvar o dyl.

Invigningen av nya klubbhuset!

När vi slog Älgå hemma och klev upp i sexan, känslan när Calle slog in en volley efter mitt inlägg är svår att slå!!
Kjellas uppträdanden på våra avslutningsfester!

Cuperna med innebandylaget och innebandylaget, de gänget som vi hade 06-09 är de roligaste och schysstaste jag umgåtts med!

Alla arrangemang vi haft, gav en enorm tillfredsställelse att genomföra ett lyckat evenemang, tror inte vi direkt misslyckades någon gång.

Förra säsongens avslutning på innebandyn när vi hittade rätt och fixade en mittenplacering.

Tyngsta stunden då, ja den är lätt att utse, förlusten mot Karlskoga borta när vi krigade om seriesegern i div 3 innebandyn, grämer mig fortfarande över den. Vi hade fest efteråt och jag räknade snabbt ut vilka som var på väg bort från laget, minns att jag hade tårar i ögonen när jag gick hem från festen istället för på krogen, tycker de är en bra beskrivning för hur otroligt mycket man kände för gänget, jag hade förmånen att vara en drivande kraft och ändå få vara en del i gruppen.

Måste få berätta en episod! När vi var i Köping på cup så sov vi alltid i en källarlokal, inte så glamourös men funktionell. Jag sov brevid Johan"Harry" Myrman, jag vaknar vid 06 och vänder mig på den ytterst sköna luftmadrassen. Han ligger vaken å kläcker ur sig, fan va laddad jag är, vad mitt svar var de är den stora frågan.

Jag håller Thomas Fredriksson som en av de bästa vi haft i klubben och han va ruskigt bra under ett par säsonger, vilket självförtroende och fokus han låg inne med, verkar som han tappat en del av detta trots att han nu spelar i ett "bättre" lag och tränar betydligt oftare, varför kan inte jag svara på iaf.

De va de hele! Jag har planer på att fortsätta blogga om Arvika plus världssporten framöver på en blogg med nytt namn, vad vill ni läsa om i så fall käre läsare!

So long!